Den riktiga rödingen.

Ingen inplanterad broiler fisk , utan den RIKTIGA RÖDINGEN.


När jag backat släpet till rätta för att så enkelt som möjligt kunna lasta av skotern , kikar jag en sista gång på termometern och ser att den stadigt som en klippa parkerat på - 18 grader.
En av världens vackraste fiskar.

På nått konstigt vis har man ändå denna vinter blivit van vid denna förbannade kyla, men om man har en skotertur på femton kilometer framför sig så vill det till att inte låta munvädret fara fram helt okontrollerat i den för övrigt mycket tysta vildmarken.
När allt är stuvat och jag placerat mig själv på den iskalla dynan kommer plötsligt tanken , här sitter jag på en fullt utrustad skoter , komplett fiskeutrustning för röding , mat för en hel dag , men var fan ska ja ?
Dagens bete. Svart vinternymf med röd skalle under en liten röd blink.


Jag har aldrig varit här förut och det enda jag har är lite tips samt en karta och min gps.
Efter fem kilometer fryser mina slalomglasögon igen och jag får svårt att överhuvud taget träffa på det uppkörda spåret . Lika bra det , jag måste ändå kolla av karta och gps och på så vis fortsätter min resa.
Dryga timmen senare befinner jag mig på en sjö där det enligt uppgifter skall finnas gott om röding , grov röding.
Men om det nu enligt uppgifter ska finnas gott om röding på denna sjö , varför finns det då inga gamla hål i isen ?
Säkert har femtio skotrar passerat över sjön men ingen av dem har stannat för att borra ett endaste hål där dom kan dra upp dessa fiskar. OK , Tok gjorde som tok sa , jag borrade ett hål ganska nära stranden och hoppades att ingen av dessa skoter åkare skulle komma förbi , stanna och granska mig , ruska på huvudet och bara fortsätta utan att säga ett ord.
I det första hålet hände ingenting och det var väl inte mer att vänta heller då djupet inte mätte mer än metern under isen , men än värre , jag sitter ju på en icke fiskbar sjö.
Men då jag ändå tagit mig hit så kan jag väl lika gärna prova ett nytt hål lite längre ut på sjön.
Här mäter jag upp djupet till fyra meter.
Lojt släpper jag ner blinken och försjunker i andra tankar då jag plötsligt känner en stöt i spöet.
Abborre , är min första tanke men blir sekunden senare överaskad av en sugande tyngd och blir därefter indragen i en rejäl rödings kamp.
De fyra första fiskarna sparar jag till middag , resterande återutsätter jag varsamt tillbaka ner i sjön.
Aldrig har väl skoter gått så bra , solen värmt så mycket och jag mått så gott som när jag åkte tillbaka till bilen i dag.
Tänk att det finns sådana fiskevatten än i dag.